Elin

Snart är det dags för det jag inte precis har sett fram emot.  
På tisdag börjar jag jobba "på riktigt". Eller ja... Egentligen är det väl på måndag, men jag har ju samma tid på måndagar som innan så det känns inte som att det börjar förrän på tisdag.
Jag är inte orolig för att barnen ska vara på dagis eller så. Absolut inte. Oskar blev arg för att han inte fick gå till dagis i dag. De älskar att vara där bägge två. Jag får knappt hem dem. Det ska faktiskt bli lite kul att se hur det går för Andreas att hämta dem. Han ska göra det på tisdag nämligen. Och där har vi ett av mina små huvudbry vad det gäller "den riktiga vardagen". Nämligen logisktiken. Vi har inte någon riktigt bra lösning på hämtning/lämning än. Självklart vet vi vem som ska hämta/lämna men inte riktigt hur. Vi har ju bara en bil och som det ser ut nu får jag ta den till jobbet. Så de dagarna Andreas hämtar/lämnar får han ta vagnen.  Problemet är egentligen inte så mycket hämtningarna (förrutom att vi inte har något regnskydd till dubbelvagnen) utan lämningen. Andreas kommer få lämna på torsdagar (jag börjar klockan 6!). Han kommer att få gå hemifrån senast 6.15. Jag tror inte att barnen kommer vara speciellt pigga på att åka vagn så tidigt på morgonen. Jaja. Det blir väl bra. Antagligen är det bara jag som hittar problem där det inte finns några eftersom jag egentligen inte vill börja jobba...
Jag vet ju att det är där skon klämmer. Jag vill vara hemma mer. Förhoppningsvis kommer det väl fler tillfällen. Åtminstone vill jag ha fler barn. Jag tror nog att Andreas också vill det faktiskt. Vi får väl se. Nu är det inget alternativ iaf, hur mycket jag än skulle vilja. Det känns ju inte precis ansvarsfullt att försöka skaffa ett barn till när den ekonomiska situationen är som den är. Andreas branch är ju minst sagt drabbad.

På tal om Andreas så har ju han fyllt 30! Han blev glad för sin present. Jag var lite orolig för att han inte skulle gilla den. Stort kalas nästa lördag... Känns lite stressigt. Men det ska bli kul...